The Best of Me ❤
Det har hänt något, något har hänt i min och Yims relation på agilitybanan. En relation som tidigare känts lite knacklig stundtals (förstå mig rätt nu, han har alltid varit fantastisk! Men vi har haft svårt att hitta varandra tillsammans på tävlingsbanorna).
Vi hade en god period i våras när det plötsligt släppte för oss igen och vi blev uppflyttade till 3an med CERT i debuten. Sedan gick det utför lite, varför vet jag inte. Jag tappade suget att tävla från ingenstans, vilket antagligen gick hand i hand med att jag gick in i en kortare form av depression under några veckor. Det sög helt enkelt energin ur mig,
Men efter ett kortare uppehåll för att samla ihop energi igen så är vi på gång! Tusen gånger starkare och tusen gånger bättre. Så som Strömstadstävlingen då vi bröt förbannelsen i agilityklassen, och USM som vi gick in och vann. I helgen tävlade vi åter igen, men denna gång utan resultat med oss hem. (eller åtminstone på pappret).
Alla fel som blev i helgen tar jag på mig helt klart. I agilityklass 2 på lördagen utmanade jag Yim lite väl mycket på A hindret vilket resulterade i ett hoppat kontaktfält. Annars hade vi vunnit klassen då vi fick väldigt bra tid. Hoppklassen gick Yim som en klocka, det var verkligen en bana precis i Yims stil! Tyvärr var jag inte lika rapp i benen som jag hade behövt, så jag placerade mig lite klumpigt vid ett blindbyte vilket gjorde att Yim forcerades att nästan slå skruv på sig själv för att komma över hindret. En liten touch av bommen resulterade i 5 fel.
Idag fick vi med oss två disk. Ett för att jag tog om A hindret (så går det när man släpper ett hoppat KF en gång... suck) och ett annat för att jag helt missbedömde min placering så att Yim gick in i fel tunnelingång i slutet av banan.
Visst är det surt när man är så nära. Men här finns inga ledsna miner över huvud taget. Jag är stolt som en tupp över min Yim! Känslan jag har när jag springer med Yim är fantastisk, jag är inte nervös eller orolig att Yim ska hitta på några galenheter på banan längre. Att känna att man kan lita på sin hund är nog den skönaste känsla man kan ha. Precis RÄTT känsla som jag verkligen vill uppnå med alla hundar i vår flock. För jag hoppas, och tror, att Yim litar även på mig.
Men även om vi inte tog hem några pinnar denna helg, så lyckades husse bra med Sam. De gjorde ett helt fantastisk hopplopp vilket resulterade i deras första pinne i hopp2! Så otroligt stolt!
