"Change your Mind"
Nej, den här sommaren har verkligen inte varit någon höjdare i år hitills. En ren besvikelse rent ut sagt, och senast idag läste jag på löpsedlarna att värmen kommer först i Oktober!? Slår huvudet hårt i väggen, än har jag inte ens inlett badsäsongen och det är snart Augusti månad. Pinsamt, ledsamt... Det verkar inte bli någon sommar i år.
Vi har haft semester både i det verkliga livet och på internetdelen. En hel månad sedan sist jag skrev något här. Och som vanligt har mycket hänt, så mycket att jag väldigt kort kan sammanfatta det som följande: Vi hade ett par trevliga dagar i Kalmar på GULDagility, dessvärre utan resultat. Vi har semestrat, umgåtts med släkt och vänner samt tränat en hel del. I förra helgen tävlade vi och det gick väldigt bra på resultatfronten. Jonathan med Sam plockade hem två pinnar i både hoppklass och agilityklass 1 på lördagen, vilket gör att de nu är uppflyttade till klass 2. På deras debut på söndagen kammade de även hem en klassvinst i agilityklassen med pinne! Mäkta stolt och glad matte i flocken må ni tro! Yim lyckades även han plocka hem en pinne.
Och just denna tävling, tävlingen i Strömstad, är något som jag vill återkoppla till i lite längre text. Främst för min egen del då jag ibland behöver en påminnelse hur min attityd behöver vara på tävlingsbanan.
Ibland lever man i en illusion över vad man tror är korrekt, sant och vad som kommer att hända. Man förutspår en utgång, och det blir vanligtvis precis som man tänkt sig. Man lever i den illusion man skapar i sitt huvud, vilket slutligen uppslukar en även i det verkliga livet. Allt mer börjar jag förstå att jag är en person som inte kan prestera under press från mig själv. Inte så att jag inte kan ha mål när jag tävlar, utan helt enkelt att jag inte får övertänka situationen som jag tenderar att göra när pressen blir för stor. Varför sätter jag press? Vanligtvis för att jag vill så otroligt mycket helt enkelt! Jag önskar framgång och att vi ska kunna nolla våra lopp. Hur det blivit såhär är jag inte säker, jag har haft diverse hjärnspöken på agilityplanen de senaste två månaderna. Trott och tänkt hur utgången för våra lopp ska bli och vad som kommer bli problem... Problem som i själva verket egentligen inte excisterar förutom i mitt eget huvud, för någonstans innerst inne vet jag vad vi kan. Men jag tvivlar på det på agilitybanan så fort mina prestationsmål slår in. Att jag "måste" gå felfritt.
Det där ordet, "måste", är sjuhelsike farligt. Med det ordet tappar jag plötsligt fattning och fokus, mitt fokus ligger plötsligt enbart på den där förbannade pinnen. Men jag glömmer nuet, att kunna hålla ihop på banan.
I år har två tydliga exempel skett.
- Det första var vår debut i hoppklass 3 i Halmstad tidigare iår. Jag gick in med fokus att göra ett bra lopp, inte med fokus att gå felfritt eller vinna. För jag tänkte vi "'ändå inte hade något att hämta här än förutom bra känsla". Vi gör ett bra lopp och det resulterade i CERT och 3e placering i hård konkurrens.
- Det andra skedde förra helgen i Strömstad. Jag hade två chanser på mig, två chanser att ta två pinnar. (för jag önskade verkligen ta sista pinnen så att vi kunde tävla i klass 3 på USM i Augusti) Agilityklassen ville helt enkelt inte släppa för oss, kämpat med dessa två pinnar i månader utan resultat. Alltid stolpe ut. Första loppet blir kaotiskt, och Yim fick till och med slalomfel. (vilket kanske bara hänt någon enstaka gång i hela hans liv innan), med katastrofala kontaktfält. Nu hade jag per "teori" redan förlorat och all press släppte. Vilket gjorde att jag gick in med en helt annan attityd inför det sista loppet. Än en gång hade vi inget att förlora, precis som i Halmstad, allt vi behövde var ett lopp med god känsla. Och tro fasen att vi gör det? Vi sätter det! Yim flyter på hur fint som helst med stabila kontaktfält.
Snubblade över det här ordspråket idag, vilket jag tycker stämmer in allt så väl på hur tanken kan förändra resultatet...
"Change your Mind, and you Change the World"
