Rivstart och RC träning

Året inleddes med goda vänner och våra hundar. Som vanligt tog hundarna det med ro, förväntade mig inget annat, även när det smällde som "värst." Känns lite konstigt det här året, för första gången har jag inte en sheltie som hoppar och far i fönsterrutorna efter färgexplosionerna utanför. Men nytt år är det, ett nytt år där min kära vapendragare inte finns vid min sida.

Som vanligt för oss som är hundfantaster och bor i Göteborg inleds året med My Dog. Vi bevarar denna tradition även iår och kommer redan imorgon gästa mässan med kamera nära till hands. Ska gå runt i rasringarna och hoppas framför allt hitta en väldigt eftersökt leksak jag vill ha till Yim. Utöver det givetvis se många roliga hundar, träffa trevligt folk och i allmänhet må bra.

Tränade för några dagar sedan och höjde för första gången på kanske 1 år till 65cm för Yim. Jag gillar inte den höjden, inte någonstans om jag ska vara ärlig. Känns som det är värsta höjdhoppet för min hund att ta sig över, dessutom är han så lång i ryggen att han verkligen behöver kämpa för att få med sig hela kroppen över, särskilt i tightare svängar. Hundfysioterapeuten har gett mig lite bra träningsråd för att bygga än mer muskler på hans framparti för att därmed göra det enklare för honom att klara av höga hopp. Han är bra muskelmässigt i helhet, och med tanke på vilken vild hund han är så håller han överaskande bra (ja, jag är överaskad själv att han trots sin klumpighet håller såpass bra som han gör) men vi vill försöka maximera honom då han är lite av en hund med "bakhjulsdrift" idag.

Har en hel del roliga övningar som vi ska ta tag i ordentligt nu innan högsäsongen startar för året.

Likväl ser jag fram emot lite varmare temperaturer så att jag och Yim kan ta tag i vårat vårprojekt. Vi ska börja om och träna in running contacts på A-hindret. Våran akilleshäl idag. Jag tycker det hindret sliter nog som det är, att dessutom ha stopp på det känns som en onödig slitrisk. Jag vet att resan kommer bli ett rent helvete redan nu, men i slutändan är det nog värt det.

Iår har jag inga tävlingsmål med Yim. Jag vill framför allt fokusera på mig själv som handler då jag tycker att jag snarare är problemet. Jag måste bli bättre att springa närmare Yim och inte skicka så mycket som jag gör idag. För springa, det VET jag att jag kan, men jag kan också tendera att vara lat.

I helgen är det WAO uttag. Vi är laddade till tusen, och jag har redan bestämt mig för att gå all in. Jag tänker inte lata runt som jag gör allt för ofta. Denna gång så är mitt mål att gå all in alla lopp, och tro att jag hinner utan att tveka. Lyckas jag med detta så kommer inte en disk spela någon som helst roll. Det är ju lite roligare att faktiskt veta att man ger allt, precis som jag vet att min hund alltid gör för mig.