WAO uttagning

Så var årets första tävling över, det har gått ett par dagar sedan vår mardrömsresa från göteborg till skåne i ett fruktansvärt väglag. Det känns näst intill som ett under att man lyckades hålla sig på vägbanan när motorvägen hade över 1 decimeter snö med glashalt underlag. Men fram kom vi, om än i sista sekund, innan vårat hotell skulle stänga receptionen. En resa vi beräknade skulle ta ungefär 2 ½ timme tog närmare 4 timmar.

Efter en orolig natt med rätt så lite sömn och en hotellfrukost som tyvärr var under förväntan, var det dags för uttagningstävlingen. Nutrolin Arena var verkligen en riktigt bra agilityhall med bra konstgräs som jag verkligen såg fram emot att springa på. Man kan bara drömma att en sådan typ av hall med sådant underlag fanns i min närhet här hemma att träna på.

Fyra utmanande lopp hade jag och Yim framför oss. Jag var inte nämnvärt nervös som jag var vid vår första WAO uttagningstävling förra året, kanske för att jag hade lovat mig själv innan uttaget att jag skulle våga satsa, ha roligt och tro på oss. Kanske var det för att jag det här året försökte fokusera på Yims styrkor snarare än svagheter även om de givetvis låg i bakhuvudet och spökade. Svårt att säga varför. Men glad är jag, för detta var en av de roligaste tävlingar jag varit på som resultat.

Jag visste att han idag har farten nog att kunna vara konkurrenskraftig, kan hantera stresspåslaget, är väldigt känslig på mitt kroppspråk (till för - nackdel) och att han är hindersäker både nära och på distans. Jag visste också att han inte hoppat 65cm mycket innan och att han hans stora svaghet är S-svängar där han lätt går för nära hinderstödet. Nedan kommer en kort resumé av våra lopp från dagen.

Hoppklass 1A: En rolig fartig bana som både vävde in fart och teknik på ett snyggt sätt. Härliga linjer för hundarna. Yim gick väldigt bra i överlag och coolade ned sig väldigt mycket direkt när han fick komma in på banområdet. Det är väl det jag tycker är så häftigt med Yim nu för tiden. Han kan verka väldigt oseriös, överglad och flamsig när vi inte arbetar, men så fort vi entrar planen slår han till en helt annan attityd. (som jag inte sett på honom förrens för kanske 6 månader sedan). Sedan, kanske det är för att vi idag tävlar i högsta klassen mot början av förra året.

Två S-svängar planerade jag in på denna bana, helt enkelt för att ge honom de bästa linjerna och få in ett fint flyt. Yim rev, vilket var lite halvt förväntat, båda S-svängarna på banan, men hoppade resterande hinder fantastiskt bra. Tyvärr var jag för sen en millisekund med mitt kroppsspråk efter slalomet och råkade skicka ut honom runt ett hinder. När väl Yim låst sig på ett hinder är det i princip omöjligt att bryta honom. Så disken var egentligen ett faktum när jag såg att han drog sig utåt efter slalomet.

Agilityklass 1A:

En riktigt rolig bana där Yim inte satte en tass fel och gjorde precis som han är tränad till. Det bästa med hela det här loppet är helt klart hans hoppteknik och säkerhet. "Om inte" är ju ett vanligt uttryck i agilityvärlden, precis det här loppet var ett sådant lopp. Hade inte jag råkat rycka upp handen utan istället hållt den fast mot det hinder han skulle ta hade han inte sökt sig ut och tagit ett extrahinder på vägen. Annars var detta lopp helt felfritt. Helt fantastiskt lopp ärligt talat...

Agilityklass 1B:

Det här loppet är nog det lopp jag är minst nöjd med. Det gick inte helt enkelt och vi var på lite olika planeter båda två. Fanns fina bitar som alltid som jag valt att fokusera på så som hans vippbräda, A-hinder, hoppteknik och attityd.

Hoppklass 1B:

Här märkte man att Yim var trött. (och jag med) Det var dock inte han som orsakade vår disk. Vanligtvis är det väl så att det är hunden som kanske tjuvstartar, men idag var det jag, för jag råkade tjuvstarta. Hade inte en chans i världen att hinna dit jag planerat (trodde jag var superwoman eller något sådant), så han tog fel tunnelingång. Annars fanns det inget att markera på. Man märkte att han var trött i kropp och knopp, men kämpade på bra ändå. Slalomingången var att dö för.

Känslan är fortfarande väldigt bra, man känner sig sådär varm och laddad inför årets tävlingssäsong med min Yim. Som ni antagligen förstod så kvalade vi inte till landslaget, men vårat underbara sällskap lyckades kvala i 52 klassen. Så himla glad!

Efter den helgen ser jag verkligen fram emot den "stora" landslagsuttagningen i Vårgårda längre in på året. Yim känns i högform trots att vi nyligen varit på vintervila.