Hur hinner man?

Planeringen inför 2016 är i full gång, försöker lära mig det nya anmälningsprogrammet för agilitytävlingar och drömmer mig bort. Det är en hel del tävlingar att se fram emot nästa år, även om det bara är preliminära planer förstås.

Efter att ha planerat och kollat kalendern har jag ställt mig frågande om hur jag ska göra med lydnaden. Hundsporten jag så gärna också vill hinna med och tävla i också. Det handlar väl som alltid om prioriteringar, jag prioriterar trots allt agilitysporten före lydnaden då jag helt enkelt tycker det är roligare. Men det känns så surt... Vi tränar och grejar med det, men har ingen tid över att tävla i det. För vi vill ju även ha tid att återhämta oss mellan varven. EN enda lydnadstävling är inplanerad nästa år, och den går på en vardag. Tävlingsrutin är ju något jag och Yim hade behövt i det, men hur ska man få det om det hela tiden krockar med annat?

Kortfattat kan i alla fall jag säga att jag är imponerad över de som hinner och orkar tävla och satsa i fler hundsporter än 1. En sak att träna, lydnad tränar vi ju vardagsmässigt var och varannan dag. Men att ta sig tiden att tävla i de olika grenarna varierande på helgerna. DET, är något som inte verkar passa mig. Antingen är det det ena eller det andra, och när jag väl satsar gör jag det helhjärtat. Då jag har svårt att göra saker noggrant om jag har för mycket mål.

Kanske får det helt enkelt bli så att lydnaden är något vi får fokusera på om ett par år mer. När Yim blivit äldre. Det känns tråkigt, men jag går hellre "all in" på en sak än att plottra runt halvdant mellan sporter. Sedan ska vi givetvis inte sluta träna, vi fortsätter nöta klass 2 och 3 momenten just nu för fullt. Yim älskar det, även om agilityn är aningen roligare om man frågar oss. Men tävlingsmässigt får det bli sparsamt tills den dagen kommer och vi inte kan tävla lika mycket i agilityn.

För övrigt har det varit rätt dåligt med uppdatering här på bloggen de senaste 2 veckorna. Har varit mycket nu i julstressen, men äntligen börjar saker och ting lugna sig.

Lydnadsdebut

Vi har hunnit med att lydnadsdebutera med 127p p vår hemmaklubb (som jag tidigare skrev så behöver Yim tävlingsrutin, han var inte alls med de tre första momenten och verkade tro att vi var mer på promenad än något annat.) Han reste sig tyvärr 2 sekunder innan platsliggningen var klar vilket resulterade i 0p. Tandvisningen var han lite för överglad när domaren hälsade och studsade upp och gav domaren en smällkyss så att jag fick sätta om honom. Linförigheten har vi tränat dåligt på (mer fotgående utan koppel), han strosade i sin egen värld som på promenad och det var först i slutet när jag kommenderade om honom som han rättade till sig ordentligt med bra fokus. Därefter gick det bra. Tävlingen hölls utomhus så vi var inte ensamma om att ha problem pga väderleken. Planen var mer som en sjö, i övrigt kan jag inte klaga på momenten. Långsamma sättanden och långsamt läggande ned till marken förlåter jag honom för, jag hade inte heller velat sätta mig i det... Känslan var kanon, och blev väldigt glad när domaren gav oss ett fint helhetsintryck. "Gladaste hunden" fick jag höra lite snabbt efter vi var klara, fick även frågan om hur gammal han var, visade sig att de trodde han inte var mer än året. Men det är ju Yim verkligen, han är förevigt som en valp...

Totalt kom vi på en 2:a plats, trots ödmjuka poäng. Ser fram emot en framtida lydnadsstart nästa år!

Friskvård & Vila

Jag tror på att man ska låta sina hundars muskler återhämta sig från agilityn när man tränar och tävlar hårt. Därför har Yim inte sett ett agilityhinder på ungefär 1 månads tid. Vi kommer att ha ett uppehåll för pausen nu i början av januari då det är landslagsuttagning. Men sedan blir det ett par veckors vila till innan vi sätter igång ordentligt. Under den här tiden är det mest promenader som gäller, både lös i skogen men också i koppel, vi har tränat lydnad och givetvis grejat med småtrix. Vi har besökt fysioterapeut och låtit Yim fått behandlingar för att släppa på eventuella spänningar. Lyckligtvis är min pojke väldigt "lagom" runtom, inte för mycket muskler eller för lite och har inga större spänningar med tanke på det aktiva liv han lever för sin ålder. Det som man kan anmärka på är att han har något lång rygg som man givetvis får vara noga med i förebyggande syfte. Något mer besök för massage kommer vi hinna med innan landslagsuttagningen. Men i överlag känns han väldigt bra! Han fyller 5 år i början av nästa år, och jag är glad att han peppar peppar inte verkar dra på sig muskelskador så lätt trots sitt väldigt burdusa sätt att vara.