När livet plötsligt förändras

Som i ett trollslag förändrades mitt liv, och när jag tittade på klockan insåg jag att tiden även hade ändrat skepnad.

Andra advent, det vi kallar tid tycks rusa framåt just nu även om jag själv inte känner att jag hänger med. Det är som om hela omvärlden fortsätter i sin vanliga takt medan jag stundtals förtvivlat stapplar kvar i minnen och tankar. Hur kan allt vara som vanligt när allt runtomkring är allt utom "som vanligt"?

Började dagen med att ta en långpromenad i skogen med hundarna för att samla tankar, de träden som jag så ofta brukar ha i bakgrund när jag fotograferar har brutits av på mitten eller välts så att rötterna pekar mot himlen. Ett par träd lutar sig mot varandra där de fått en chans att få fortsätta leva, men en lätt knuff hade resulterat i ett fall. Många av de stora träden har vikt sig för stormen trots sina kraftiga stammar, men gett plats till de små unga träden som tidigare levt i skuggan. Om några år kanske de växt sig så höga och stolta likt de träd före dem.

Det är väl så med livet. Allt har sitt slut, men det betyder inte att inte något nytt kan börja gro. Att något litet som tidigare fått stå i skymundan kan ta plats.

Har suttit hela eftermiddagen med diverse pappersarbeten och annat jobb, levererat beställningar till förväntansfulla kunder samtidigt som Håkan spelats i lurarna. Ja, det är nästan som ingenting har förändrats. Livet fortsätter så konstigt nog ändå. "Precis i det ögonblick du tror att livet tagit slut, så börjar allting på nytt igen."